Hundägare

Hundägare är extra besvärliga på gång- och cykelbanorna. På väg hem igår var det först en hundägare tillsammans med sin jycke som snällt och fint gick till höger på banan men mitt vältränade öga såg att hunden satt fast i ett sånt där långt "flexibelt" koppel. VARNING!, händerna redo på bromsarna, långt ut till vänster och ja, där joggar hunden över på vänster sida och lämnar husse på höger sida med kopplet hängande mellan dem. BROMS, RING, RING! Husse får panik och börjar hala in hunden men glömmer nog att slå till bromsen på kopplet för det blir bara längre när han drar i det. Hunden bryr sig förstås inte ett spår utan nosar glatt vidare på vad det nu är den har hittat. Till slut får husse i alla fall in hunden till sin sida och jag kan passera.

Av någon anledning så blev jag inte arg. Det hela var så förutbestämt på något konstigt sätt.

Lite längre fram, utanför TetraPak är två ungar ute med en hund på cykelbanan. Hunden joggar lycklig omkring med kopplet släpande efter sig. Ungarna får också lite panik när de upptäcker mig och börjar rusa runt för att fånga in hunden. Den här gången är det gott om tid att bromsa så det hela avlöper utan problem.

I morse, på väg till jobbet passerar jag en cykelvägskorsning och se, där står en hundägare på ena sidan med sin hund på den andra och kopplet mellan dem som en effektiv avspärrning. RING, RING! Panik, slit och dra i kopplet, inget händer, Matte får snällt ta sig över till hunden istället för tvärt om. Är det bra uppfostran av hunden?

Det var aldrig någon kris, jag behövde inte ens bromsa men många är så försjunkna i sina egna tankar och ovetande om vad som händer omkring dem att det abrupta uppvaknandet till en ringklocka skapar panik.

Drömma skall man inte göra ute i trafiken, inte ens på en gång- och cykelbana.