Så hände det igen. Nästan. På väg till jobbet passerar jag en garagelänga på höger hand. Precis när denna tar slut så har det skapats en genväg ut på cykelbanan. Jag har ingen möjlighet att se om någon kommer och om de kommer någon så har de ingen möjlighet att se mig och det var precis vad som hände i morse. Det var bara några centimeter från att vi körde ihop. Nu är det uppförsbacke för mig just här så det går inte jättefort men ändå fort nog för att det skall göra ont och saker skall gå sönder om jag krockar.
Jag har skickat ett brev till Tekniska förvaltningen i Lund och påpekat det farliga men känner jag dem rätt så kommer de inte att bry sig ett dugg. Om de över huvud taget bryr sig om att svara så kommer de att säga att det varken finns pengar eller andra resurser för att göra passagen säkrare, det har varit kontentan av alla tidigare brev jag skickat.
Jag kommer att byta jobb snart och då kommer jag att börja cykla till Malmö istället. Det skall bli intressant att jämföra kommunerna. Inte för att jag förväntar mig att Malmö skall vara mycket bättre, men ändå...
Visar inlägg med etikett cykelbana. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett cykelbana. Visa alla inlägg
torsdag 19 november 2009
måndag 9 november 2009
Cyklister i strykklass
Idag var cykelbanan längs Ruben Rausings gata avstängd. En bom förklarade kallt att här får du inte köra och en asfaltmaskin lite längre fram visade tydligt att det inte var lönt att mucka. Men nu då? Vart skall jag nu ta vägen? Det har inte stått någon som helst varning eller upplysning innan jag svängde in på cykelbanan. Den enda alternativa vägen ledde in på en parkeringsplats där den andra utfarten var just den de höll på att asfaltera. Nu fans det en utväg till, genom en rabatt. Jag var uppenbarligen inte den första som hittat denna utväg.
Okej, jag kom ju fram till slut men varför inte varna i tid och anvisa en alternativ väg. Nu är jag ju ganska hemma i Lund men antag att det var min första dag i Lund hur skall jag då veta vart jag skall ta vägen? Hade det varit bilvägen som var avstängd så hade det stått stora självlysande orange skyltar och varnat flera kvarter i förväg och lika orange pilar som visat vart du skulle köra istället. Äsch, det är ju bara en cykelbana, sätt upp en bom bara...
Okej, jag kom ju fram till slut men varför inte varna i tid och anvisa en alternativ väg. Nu är jag ju ganska hemma i Lund men antag att det var min första dag i Lund hur skall jag då veta vart jag skall ta vägen? Hade det varit bilvägen som var avstängd så hade det stått stora självlysande orange skyltar och varnat flera kvarter i förväg och lika orange pilar som visat vart du skulle köra istället. Äsch, det är ju bara en cykelbana, sätt upp en bom bara...
Etiketter:
avstängd,
bom,
cykelbana,
cyklist,
strykklass
fredag 21 augusti 2009
Tillbaka efter semestern
Såja, så var årets semester avklarad. Det var ju snabbt gjort.
Jag var egentligen tillbaks redan i måndags men det har inte blivit av att skriva förrän nu. De första dagarna på stadens cykelbanor har varit lugna även om irritationen över kommunens bristande underhåll växer sig starkare nu när växtligheten på allvar börjar göra intrång på körbanan. Men så idag inträffar en incident, inte med mig inblandad men jag bevittnade den.
En del av cykelbanan jag cyklar går i en ganska brant backe och svänger sedan runt ett buskage vilket gör att man inte ser något runt hörnet. Det är den mest obehagliga delen av hela resan och jag är mycket noga med att hålla långt till höger och att bromsa in lite i nedförsbacken.
I dag kommer jag i nämnda backe, uppför på morgonen, och framför mig ligger två cyklister i bredd. Jag bryr mig inte om att ringa och köra om eftersom jag då skulle behöva köra om mitt i den otäcka svängen med skymd sikt så jag saktar in och lägger mig bakom, långt till höger.
De två cyklisterna sprider ut sig väl, en till höger och en till vänster och i nämnda sväng så möter de en annan cyklist i bra fart ned för backen och runt buskaget. Killen som de möter håller sig snyggt och prydligt på sin högra sida men den sidan är ju nu upptagen. Broms, vingel och killen i uppförsbacken svänger ut i buskaget. Killen i nedförsbacken fattar situationen snabbt och lyckas navigera mellan de två mötande cyklisterna och undviker en kollision. Det ser riktigt obehagligt ut ett tag.
Ett stort fel som kommunen eller de av kommunen utsedda (upphandlade) gör är att de inte själva cyklar regelbundet på de cykelbanor de är satta att underhålla. De vet förmodligen inte vilka faror som lurar, vilken anarki som råder och när det är dags att underhålla. De går nog enbart efter kalendern när de planerar sitt underhåll.
Jag tror minsann att jag skall författa ett långt brev idag och påpeka detta och en del annat.
Jag var egentligen tillbaks redan i måndags men det har inte blivit av att skriva förrän nu. De första dagarna på stadens cykelbanor har varit lugna även om irritationen över kommunens bristande underhåll växer sig starkare nu när växtligheten på allvar börjar göra intrång på körbanan. Men så idag inträffar en incident, inte med mig inblandad men jag bevittnade den.
En del av cykelbanan jag cyklar går i en ganska brant backe och svänger sedan runt ett buskage vilket gör att man inte ser något runt hörnet. Det är den mest obehagliga delen av hela resan och jag är mycket noga med att hålla långt till höger och att bromsa in lite i nedförsbacken.
I dag kommer jag i nämnda backe, uppför på morgonen, och framför mig ligger två cyklister i bredd. Jag bryr mig inte om att ringa och köra om eftersom jag då skulle behöva köra om mitt i den otäcka svängen med skymd sikt så jag saktar in och lägger mig bakom, långt till höger.
De två cyklisterna sprider ut sig väl, en till höger och en till vänster och i nämnda sväng så möter de en annan cyklist i bra fart ned för backen och runt buskaget. Killen som de möter håller sig snyggt och prydligt på sin högra sida men den sidan är ju nu upptagen. Broms, vingel och killen i uppförsbacken svänger ut i buskaget. Killen i nedförsbacken fattar situationen snabbt och lyckas navigera mellan de två mötande cyklisterna och undviker en kollision. Det ser riktigt obehagligt ut ett tag.
Ett stort fel som kommunen eller de av kommunen utsedda (upphandlade) gör är att de inte själva cyklar regelbundet på de cykelbanor de är satta att underhålla. De vet förmodligen inte vilka faror som lurar, vilken anarki som råder och när det är dags att underhålla. De går nog enbart efter kalendern när de planerar sitt underhåll.
Jag tror minsann att jag skall författa ett långt brev idag och påpeka detta och en del annat.
tisdag 30 juni 2009
Hundägare
Hundägare är extra besvärliga på gång- och cykelbanorna. På väg hem igår var det först en hundägare tillsammans med sin jycke som snällt och fint gick till höger på banan men mitt vältränade öga såg att hunden satt fast i ett sånt där långt "flexibelt" koppel. VARNING!, händerna redo på bromsarna, långt ut till vänster och ja, där joggar hunden över på vänster sida och lämnar husse på höger sida med kopplet hängande mellan dem. BROMS, RING, RING! Husse får panik och börjar hala in hunden men glömmer nog att slå till bromsen på kopplet för det blir bara längre när han drar i det. Hunden bryr sig förstås inte ett spår utan nosar glatt vidare på vad det nu är den har hittat. Till slut får husse i alla fall in hunden till sin sida och jag kan passera.
Av någon anledning så blev jag inte arg. Det hela var så förutbestämt på något konstigt sätt.
Lite längre fram, utanför TetraPak är två ungar ute med en hund på cykelbanan. Hunden joggar lycklig omkring med kopplet släpande efter sig. Ungarna får också lite panik när de upptäcker mig och börjar rusa runt för att fånga in hunden. Den här gången är det gott om tid att bromsa så det hela avlöper utan problem.
I morse, på väg till jobbet passerar jag en cykelvägskorsning och se, där står en hundägare på ena sidan med sin hund på den andra och kopplet mellan dem som en effektiv avspärrning. RING, RING! Panik, slit och dra i kopplet, inget händer, Matte får snällt ta sig över till hunden istället för tvärt om. Är det bra uppfostran av hunden?
Det var aldrig någon kris, jag behövde inte ens bromsa men många är så försjunkna i sina egna tankar och ovetande om vad som händer omkring dem att det abrupta uppvaknandet till en ringklocka skapar panik.
Drömma skall man inte göra ute i trafiken, inte ens på en gång- och cykelbana.
Av någon anledning så blev jag inte arg. Det hela var så förutbestämt på något konstigt sätt.
Lite längre fram, utanför TetraPak är två ungar ute med en hund på cykelbanan. Hunden joggar lycklig omkring med kopplet släpande efter sig. Ungarna får också lite panik när de upptäcker mig och börjar rusa runt för att fånga in hunden. Den här gången är det gott om tid att bromsa så det hela avlöper utan problem.
I morse, på väg till jobbet passerar jag en cykelvägskorsning och se, där står en hundägare på ena sidan med sin hund på den andra och kopplet mellan dem som en effektiv avspärrning. RING, RING! Panik, slit och dra i kopplet, inget händer, Matte får snällt ta sig över till hunden istället för tvärt om. Är det bra uppfostran av hunden?
Det var aldrig någon kris, jag behövde inte ens bromsa men många är så försjunkna i sina egna tankar och ovetande om vad som händer omkring dem att det abrupta uppvaknandet till en ringklocka skapar panik.
Drömma skall man inte göra ute i trafiken, inte ens på en gång- och cykelbana.
fredag 12 juni 2009
Nuvarande: 9 grader, 12 m/s, regn
Idag var det en av de där vardagsstrapatserna som jag nämner i min profil. 30 minuters kamp mot vädrets makter. Jag vann såklart och väl framme, blöt in på bara skinnet, andfådd och svettig så tar jag en dusch och så ligger det rena och torra kläder i ryggsäcken. Som en ny människa.
Det var inte många som ville trotsa vädret idag. Tre cyklister mötte jag ute på landet och några till inne i stan. Behöver jag säga att det inte var några incidenter idag? Riktigt skönt faktiskt.
Det som oroar mig mest nu är hur jag skall ta mig till restaurangen på lunchen.
Det var inte många som ville trotsa vädret idag. Tre cyklister mötte jag ute på landet och några till inne i stan. Behöver jag säga att det inte var några incidenter idag? Riktigt skönt faktiskt.
Det som oroar mig mest nu är hur jag skall ta mig till restaurangen på lunchen.
onsdag 3 juni 2009
Stökigt
Idag var det lite stökigt på stadens cykelbanor. Det började bara ett par hundra meter hemifrån där en hund utan koppel hittat ett jättespännande doftspår och joggade kors och tvärs över cykelbanan. Ägaren såg mig och försökte ropa på sin jycke men helt utan resultat, hunden sket väl i det. Det hela resulterade i att jag blev tvungen att bromsa och köra ut på gräset för att inte köra över hunden. Hundägare.
På väg ut ur Vipeholmsområdet svänger jag vänster och i den vänstersvängen möter jag en dam på den vägen som jag skall svänga in på. Hon skall också svänga vänster och skär kurvan så att hon hamnar på min sida. Broms och irritation.
I förra veckan, på väg hem körde jag och krockade. På en sträcka är cykelbanan skiljd från vägen bara med ett målat streck. Framför mig ser jag två killar i 10-års åldern på var sin cykel. VARNING! Här kan det bli vingligt, bästa att jag tar ut avståndet ordentligt när jag kör om dem. Jag kör ut i gatan, utanför cykelbanan för att det skall finnas gott om vingelmån för ungarna. När jag är sådär fem tio meter från grabbarna så plötsligt svänger den yttersta av dem 90 grader rakt ut i vägen framför mig. Jag får tvärnita men hinner inte få stopp. Kollisionen blir inte jättekraftig, vi blir stående båda två och inget gick sönder. Jag skäller såklart ut ungen efter noter.
Vad hade hänt om jag varit en bil istället? Det är inte någon liten villagata så bilarna håller femtio, minst. Killen hade inte varit med oss längre.
På väg ut ur Vipeholmsområdet svänger jag vänster och i den vänstersvängen möter jag en dam på den vägen som jag skall svänga in på. Hon skall också svänga vänster och skär kurvan så att hon hamnar på min sida. Broms och irritation.
I förra veckan, på väg hem körde jag och krockade. På en sträcka är cykelbanan skiljd från vägen bara med ett målat streck. Framför mig ser jag två killar i 10-års åldern på var sin cykel. VARNING! Här kan det bli vingligt, bästa att jag tar ut avståndet ordentligt när jag kör om dem. Jag kör ut i gatan, utanför cykelbanan för att det skall finnas gott om vingelmån för ungarna. När jag är sådär fem tio meter från grabbarna så plötsligt svänger den yttersta av dem 90 grader rakt ut i vägen framför mig. Jag får tvärnita men hinner inte få stopp. Kollisionen blir inte jättekraftig, vi blir stående båda två och inget gick sönder. Jag skäller såklart ut ungen efter noter.
Vad hade hänt om jag varit en bil istället? Det är inte någon liten villagata så bilarna håller femtio, minst. Killen hade inte varit med oss längre.
tisdag 19 maj 2009
Vägarbete
När jag tittar ut genom fönstret så ser jag att vägarbetet en bit bort får trafiken att stå stilla nu när alla vill köra hem. Få se nu... Nej, ingen kö på cykelbanan ;-) Jag kanske skall vinka lite åt bilisterna och de stackars bussåkarna när jag sveper förbi, om nu kön är kvar när jag skall hem.
torsdag 14 maj 2009
Action
Idag var det mer folk på cykelbanorna än igår. Det började redan några hundra meter hemifrån. Några hundägare stod mitt i cykelbanan och språkade medan deras tre hundar vimsade runt. Jag blev tvungen att ringa och bromsa innan de hade fått ordning på hundarna och själva flyttat sig så att jag kunde komma förbi.
Senare i Lund kommer en unge utcyklande från en villagata. Han har uppenbarligen ingen koll för han verkar inte upptäcka mig förän jag bromsar för att inte köra på honom. Tänk om jag hade varit en bil.
Sedan var det lite trångt vid busshållplatsen vid Ideon. En buss höll precis på att släppa av passagerare och de strömmar ut över cykelbanan utan att se sig för alls, de är helt upptagna av sina mobiltelefoner verkar det som.
Senare i Lund kommer en unge utcyklande från en villagata. Han har uppenbarligen ingen koll för han verkar inte upptäcka mig förän jag bromsar för att inte köra på honom. Tänk om jag hade varit en bil.
Sedan var det lite trångt vid busshållplatsen vid Ideon. En buss höll precis på att släppa av passagerare och de strömmar ut över cykelbanan utan att se sig för alls, de är helt upptagna av sina mobiltelefoner verkar det som.
Etiketter:
cykel,
cykelbana,
cykelpendling,
lund,
ungar
onsdag 13 maj 2009
Skakigt
Jag fyllde på luft i mina hjul igår. Åtta kilo. Då märker man tydligt hur ojämna cykelbanorna är. Särskilt är det cykelbanan runt TetraPak som är ganska plågsam att cykla på, lappad och lagad, rotsprängningar och underminerat. Man får noga välja sin väg. Att cykla på stadens gatsten är helt uteslutet, jag blir bara förbannad.
Jag har funderat på hur gatukontoret tänker när de skall fylla igen de hål som de ofta gräver upp i cykelbanorna. "Äh, det är bara cyklar som kör här, det är inte så viktigt" skulle jag tro att de resonerar. "På med lite asfalt och stampa till det med klacken så kan vi gå hem tidigare". Jag tror inte att de någonsin cyklar över deras egna lagningar, inte med åtta kilo i däcken.
Annars hände det ingenting speciellt på väg till jobbet idag. Jag mötte ingen som körde på fel sida, ingen som vinglade oförutsägbart mellan höger och vänster sida.
Jag har funderat på hur gatukontoret tänker när de skall fylla igen de hål som de ofta gräver upp i cykelbanorna. "Äh, det är bara cyklar som kör här, det är inte så viktigt" skulle jag tro att de resonerar. "På med lite asfalt och stampa till det med klacken så kan vi gå hem tidigare". Jag tror inte att de någonsin cyklar över deras egna lagningar, inte med åtta kilo i däcken.
Annars hände det ingenting speciellt på väg till jobbet idag. Jag mötte ingen som körde på fel sida, ingen som vinglade oförutsägbart mellan höger och vänster sida.
tisdag 12 maj 2009
Ungar
Ungar på cykelbanorna är en fara för dels dem själva och dels för alla andra som vistas där. Det borde finnas körkort för cykel också. Ungarna saknar allt begrepp om höger och vänster, de tittar åt alla håll utom framåt och befäster gärna sin coola attityd genom att vingla omkring med händerna i byxfickorna. Jag måste ha kommit precis i rusningen till skolorna idag för jag tyckte att det var ovanligt mycket ungar ute.
Våren har kommit en bra bit på väg nu och så även grönskan längs stadens cykelbanor. Den börjar så sakteliga att breda ut sig och även om den inte är i vägen än så vet jag att ingenting kommer att göras åt det innan oktober månad. Det kommer att bli trångt och dålig sikt, det blir det alltid.
Den vackra grönskan skymmer sikten och eftersom det råder anarki på cykelbanorna så vet man aldrig på vilken sida mötande cyklister kommer, därför är det extra obehagligt med skymd sikt.
Men det är härligt att cykla när solen skiner och köerna på 108:an och E22:an växer sig längre och längre :-)
Våren har kommit en bra bit på väg nu och så även grönskan längs stadens cykelbanor. Den börjar så sakteliga att breda ut sig och även om den inte är i vägen än så vet jag att ingenting kommer att göras åt det innan oktober månad. Det kommer att bli trångt och dålig sikt, det blir det alltid.
Den vackra grönskan skymmer sikten och eftersom det råder anarki på cykelbanorna så vet man aldrig på vilken sida mötande cyklister kommer, därför är det extra obehagligt med skymd sikt.
Men det är härligt att cykla när solen skiner och köerna på 108:an och E22:an växer sig längre och längre :-)
tisdag 5 maj 2009
Regnigt, och blåsigt
Äntligen fick jag cykla igen. Det var regnigt och blåsigt men medvind. Det kan alltid bli värre.
Vägarbetet på E22:an skapar fortfarande långa köer både på E22:an och 108:an.
Jag möte två unga grabbar på cykelbanan idag, den ena cyklade på vänster sida och hade ett stort paraply framför sig. Han kan omöjligt ha sett någonting framåt. Den andre cyklade på höger sida och var fullt upptagen med att prata med sin vän med paraplyet. Han såg inte heller något framåt antar jag. Hur möter man två sådana vilsna cyklister? Jag hojtade åt dom att titta framåt och då väjde han utan paraply åt sidan så att jag kunde passera mellan dem. Ingen allvarlig incident men det visar ändå vilken anarki som råder på cykelbanorna.
Vägarbetet på E22:an skapar fortfarande långa köer både på E22:an och 108:an.
Jag möte två unga grabbar på cykelbanan idag, den ena cyklade på vänster sida och hade ett stort paraply framför sig. Han kan omöjligt ha sett någonting framåt. Den andre cyklade på höger sida och var fullt upptagen med att prata med sin vän med paraplyet. Han såg inte heller något framåt antar jag. Hur möter man två sådana vilsna cyklister? Jag hojtade åt dom att titta framåt och då väjde han utan paraply åt sidan så att jag kunde passera mellan dem. Ingen allvarlig incident men det visar ändå vilken anarki som råder på cykelbanorna.
måndag 4 maj 2009
Bussmåndag II
Bussmåndag som sagt. Trafiken är helt uppfuckad. Vägarbeten överallt gör att det råder trafikinfarkt. Det var stopp på 108:an hela vägen från Lund södra till Staffanstorp. Bussen vände i rondellen och körde över Uppåkra istället. Jag hörde en förtvivlad busschaufför (i bussens radio) som var över 40 minuter försenad och uppmanade andra bussar att plocka upp väntande passagerare.
Återstår at se vad som händer när trafikplats Råby är färdig, om det löser problemen. Jag är lite nyfiken på hur cykelbanorna kommer att gå. Kommer jag att kunna "smita" på utsidan av TetraPak sedan eller har de glömt bort cykelbanan från Staffanstorp? Jag har tittat på en massa kartor och översiktsplaner men det framgår inte om de nya cykelbanorna kommer att ansluta till cykelbanan från Staffanstorp.
Skall bli skönt att få cykla imorgon igen även om meteorologerna hotar med regn.
Återstår at se vad som händer när trafikplats Råby är färdig, om det löser problemen. Jag är lite nyfiken på hur cykelbanorna kommer att gå. Kommer jag att kunna "smita" på utsidan av TetraPak sedan eller har de glömt bort cykelbanan från Staffanstorp? Jag har tittat på en massa kartor och översiktsplaner men det framgår inte om de nya cykelbanorna kommer att ansluta till cykelbanan från Staffanstorp.
Skall bli skönt att få cykla imorgon igen även om meteorologerna hotar med regn.
Etiketter:
buss,
cykelbana,
staffanstorp,
trafik,
trafikinfarkt,
trafikkaos
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)