Hundägare

Hundägare är extra besvärliga på gång- och cykelbanorna. På väg hem igår var det först en hundägare tillsammans med sin jycke som snällt och fint gick till höger på banan men mitt vältränade öga såg att hunden satt fast i ett sånt där långt "flexibelt" koppel. VARNING!, händerna redo på bromsarna, långt ut till vänster och ja, där joggar hunden över på vänster sida och lämnar husse på höger sida med kopplet hängande mellan dem. BROMS, RING, RING! Husse får panik och börjar hala in hunden men glömmer nog att slå till bromsen på kopplet för det blir bara längre när han drar i det. Hunden bryr sig förstås inte ett spår utan nosar glatt vidare på vad det nu är den har hittat. Till slut får husse i alla fall in hunden till sin sida och jag kan passera.

Av någon anledning så blev jag inte arg. Det hela var så förutbestämt på något konstigt sätt.

Lite längre fram, utanför TetraPak är två ungar ute med en hund på cykelbanan. Hunden joggar lycklig omkring med kopplet släpande efter sig. Ungarna får också lite panik när de upptäcker mig och börjar rusa runt för att fånga in hunden. Den här gången är det gott om tid att bromsa så det hela avlöper utan problem.

I morse, på väg till jobbet passerar jag en cykelvägskorsning och se, där står en hundägare på ena sidan med sin hund på den andra och kopplet mellan dem som en effektiv avspärrning. RING, RING! Panik, slit och dra i kopplet, inget händer, Matte får snällt ta sig över till hunden istället för tvärt om. Är det bra uppfostran av hunden?

Det var aldrig någon kris, jag behövde inte ens bromsa men många är så försjunkna i sina egna tankar och ovetande om vad som händer omkring dem att det abrupta uppvaknandet till en ringklocka skapar panik.

Drömma skall man inte göra ute i trafiken, inte ens på en gång- och cykelbana.

Nuvarande: 9 grader, 12 m/s, regn

Idag var det en av de där vardagsstrapatserna som jag nämner i min profil. 30 minuters kamp mot vädrets makter. Jag vann såklart och väl framme, blöt in på bara skinnet, andfådd och svettig så tar jag en dusch och så ligger det rena och torra kläder i ryggsäcken. Som en ny människa.

Det var inte många som ville trotsa vädret idag. Tre cyklister mötte jag ute på landet och några till inne i stan. Behöver jag säga att det inte var några incidenter idag? Riktigt skönt faktiskt.

Det som oroar mig mest nu är hur jag skall ta mig till restaurangen på lunchen.

Lugnt

Det hände inte mycket på väg till jobbet idag. En hel del folk ute men inga incidenter och det är ju bra.

Kallt

Nordanvinden biter sig envist fast och sommaren känns mer avlägsen än på länge. I morse var det på med långbyxor och handskar igen och till och med när jag cyklade ner till stan för att äta lunch så var det bitande kallt om fingrarna. Jag skulle ha tagit handskarna. På vägen hem, där emot, var det både uppförsbacke och lite sol så då var det skönt.

I övrigt har det inte hänt så mycket på cykelbanorna idag, varken på väg till jobbet eller till och från stan.

Mycket folk

Idag var det ganska mycket folk på cykelbanorna till jobbet och nästan alla uppförde sig exemplariskt. Nästan alla...

Utanför Vipeholm ser jag en kille i kanske 12-års åldern som cyklar snyggt och prydligt på höger sida av vägen (det är en vanlig väg här, ingen cykelväg). Han skall svänga vänster lite längre fram och i mycket god tid räcker han ut handen och visar att han skall svänga. Sedan svänger han, några tiotal meter innan avtagsvägen och fortsätter den sista biten på vänster sida! Sedan tar han svängen på vänster sida och möter så klart en annan cyklist mitt i svängen. Broms, vingel och hårda ord. Det som såg så bra ut till att börja med och så blev det så fel till slut. Hur tänkte killen egentligen?

Hur kan det vara att det är så svårt med höger och vänster? Personligen tror jag att det kan bero på att vi uppfostras med att vi skall gå på vänster sida när vi promenerar på en landsväg, för att vi skall se bilarna vi möter. I övrigt är det högertrafik i Sverige men detta enda lilla undantag gör folk så förvirrade att de inte vet på vilken sida de skall färdas när de inte kör bil.

Stökigt

Idag var det lite stökigt på stadens cykelbanor. Det började bara ett par hundra meter hemifrån där en hund utan koppel hittat ett jättespännande doftspår och joggade kors och tvärs över cykelbanan. Ägaren såg mig och försökte ropa på sin jycke men helt utan resultat, hunden sket väl i det. Det hela resulterade i att jag blev tvungen att bromsa och köra ut på gräset för att inte köra över hunden. Hundägare.

På väg ut ur Vipeholmsområdet svänger jag vänster och i den vänstersvängen möter jag en dam på den vägen som jag skall svänga in på. Hon skall också svänga vänster och skär kurvan så att hon hamnar på min sida. Broms och irritation.

I förra veckan, på väg hem körde jag och krockade. På en sträcka är cykelbanan skiljd från vägen bara med ett målat streck. Framför mig ser jag två killar i 10-års åldern på var sin cykel. VARNING! Här kan det bli vingligt, bästa att jag tar ut avståndet ordentligt när jag kör om dem. Jag kör ut i gatan, utanför cykelbanan för att det skall finnas gott om vingelmån för ungarna. När jag är sådär fem tio meter från grabbarna så plötsligt svänger den yttersta av dem 90 grader rakt ut i vägen framför mig. Jag får tvärnita men hinner inte få stopp. Kollisionen blir inte jättekraftig, vi blir stående båda två och inget gick sönder. Jag skäller såklart ut ungen efter noter.

Vad hade hänt om jag varit en bil istället? Det är inte någon liten villagata så bilarna håller femtio, minst. Killen hade inte varit med oss längre.