Hundägare

Hundägare är extra besvärliga på gång- och cykelbanorna. På väg hem igår var det först en hundägare tillsammans med sin jycke som snällt och fint gick till höger på banan men mitt vältränade öga såg att hunden satt fast i ett sånt där långt "flexibelt" koppel. VARNING!, händerna redo på bromsarna, långt ut till vänster och ja, där joggar hunden över på vänster sida och lämnar husse på höger sida med kopplet hängande mellan dem. BROMS, RING, RING! Husse får panik och börjar hala in hunden men glömmer nog att slå till bromsen på kopplet för det blir bara längre när han drar i det. Hunden bryr sig förstås inte ett spår utan nosar glatt vidare på vad det nu är den har hittat. Till slut får husse i alla fall in hunden till sin sida och jag kan passera.

Av någon anledning så blev jag inte arg. Det hela var så förutbestämt på något konstigt sätt.

Lite längre fram, utanför TetraPak är två ungar ute med en hund på cykelbanan. Hunden joggar lycklig omkring med kopplet släpande efter sig. Ungarna får också lite panik när de upptäcker mig och börjar rusa runt för att fånga in hunden. Den här gången är det gott om tid att bromsa så det hela avlöper utan problem.

I morse, på väg till jobbet passerar jag en cykelvägskorsning och se, där står en hundägare på ena sidan med sin hund på den andra och kopplet mellan dem som en effektiv avspärrning. RING, RING! Panik, slit och dra i kopplet, inget händer, Matte får snällt ta sig över till hunden istället för tvärt om. Är det bra uppfostran av hunden?

Det var aldrig någon kris, jag behövde inte ens bromsa men många är så försjunkna i sina egna tankar och ovetande om vad som händer omkring dem att det abrupta uppvaknandet till en ringklocka skapar panik.

Drömma skall man inte göra ute i trafiken, inte ens på en gång- och cykelbana.

Stökigt

Idag var det lite stökigt på stadens cykelbanor. Det började bara ett par hundra meter hemifrån där en hund utan koppel hittat ett jättespännande doftspår och joggade kors och tvärs över cykelbanan. Ägaren såg mig och försökte ropa på sin jycke men helt utan resultat, hunden sket väl i det. Det hela resulterade i att jag blev tvungen att bromsa och köra ut på gräset för att inte köra över hunden. Hundägare.

På väg ut ur Vipeholmsområdet svänger jag vänster och i den vänstersvängen möter jag en dam på den vägen som jag skall svänga in på. Hon skall också svänga vänster och skär kurvan så att hon hamnar på min sida. Broms och irritation.

I förra veckan, på väg hem körde jag och krockade. På en sträcka är cykelbanan skiljd från vägen bara med ett målat streck. Framför mig ser jag två killar i 10-års åldern på var sin cykel. VARNING! Här kan det bli vingligt, bästa att jag tar ut avståndet ordentligt när jag kör om dem. Jag kör ut i gatan, utanför cykelbanan för att det skall finnas gott om vingelmån för ungarna. När jag är sådär fem tio meter från grabbarna så plötsligt svänger den yttersta av dem 90 grader rakt ut i vägen framför mig. Jag får tvärnita men hinner inte få stopp. Kollisionen blir inte jättekraftig, vi blir stående båda två och inget gick sönder. Jag skäller såklart ut ungen efter noter.

Vad hade hänt om jag varit en bil istället? Det är inte någon liten villagata så bilarna håller femtio, minst. Killen hade inte varit med oss längre.