Dags igen

Så hände det igen. Nästan. På väg till jobbet passerar jag en garagelänga på höger hand. Precis när denna tar slut så har det skapats en genväg ut på cykelbanan. Jag har ingen möjlighet att se om någon kommer och om de kommer någon så har de ingen möjlighet att se mig och det var precis vad som hände i morse. Det var bara några centimeter från att vi körde ihop. Nu är det uppförsbacke för mig just här så det går inte jättefort men ändå fort nog för att det skall göra ont och saker skall gå sönder om jag krockar.

Jag har skickat ett brev till Tekniska förvaltningen i Lund och påpekat det farliga men känner jag dem rätt så kommer de inte att bry sig ett dugg. Om de över huvud taget bryr sig om att svara så kommer de att säga att det varken finns pengar eller andra resurser för att göra passagen säkrare, det har varit kontentan av alla tidigare brev jag skickat.

Jag kommer att byta jobb snart och då kommer jag att börja cykla till Malmö istället. Det skall bli intressant att jämföra kommunerna. Inte för att jag förväntar mig att Malmö skall vara mycket bättre, men ändå...

Snö

Idag på morgonen ligger det snö i Lund. Taket utanför kontorsfönstret är vitt och vissa bilar som passerar är snötäckta. Det är första gången den här säsongen. Termometern visar en ynka grad men det har åtminstone mojnat till nästan helt vindstilla och jag kan se blå himmel utanför fönstret. Igår var det också ungefär en grad varmt men då var det dessutom snöblandat regn och kraftig blåst.

Tillbaka efter semestern

Såja, så var årets semester avklarad. Det var ju snabbt gjort.

Jag var egentligen tillbaks redan i måndags men det har inte blivit av att skriva förrän nu. De första dagarna på stadens cykelbanor har varit lugna även om irritationen över kommunens bristande underhåll växer sig starkare nu när växtligheten på allvar börjar göra intrång på körbanan. Men så idag inträffar en incident, inte med mig inblandad men jag bevittnade den.

En del av cykelbanan jag cyklar går i en ganska brant backe och svänger sedan runt ett buskage vilket gör att man inte ser något runt hörnet. Det är den mest obehagliga delen av hela resan och jag är mycket noga med att hålla långt till höger och att bromsa in lite i nedförsbacken.

I dag kommer jag i nämnda backe, uppför på morgonen, och framför mig ligger två cyklister i bredd. Jag bryr mig inte om att ringa och köra om eftersom jag då skulle behöva köra om mitt i den otäcka svängen med skymd sikt så jag saktar in och lägger mig bakom, långt till höger.

De två cyklisterna sprider ut sig väl, en till höger och en till vänster och i nämnda sväng så möter de en annan cyklist i bra fart ned för backen och runt buskaget. Killen som de möter håller sig snyggt och prydligt på sin högra sida men den sidan är ju nu upptagen. Broms, vingel och killen i uppförsbacken svänger ut i buskaget. Killen i nedförsbacken fattar situationen snabbt och lyckas navigera mellan de två mötande cyklisterna och undviker en kollision. Det ser riktigt obehagligt ut ett tag.

Ett stort fel som kommunen eller de av kommunen utsedda (upphandlade) gör är att de inte själva cyklar regelbundet på de cykelbanor de är satta att underhålla. De vet förmodligen inte vilka faror som lurar, vilken anarki som råder och när det är dags att underhålla. De går nog enbart efter kalendern när de planerar sitt underhåll.

Jag tror minsann att jag skall författa ett långt brev idag och påpeka detta och en del annat.

Hundägare

Hundägare är extra besvärliga på gång- och cykelbanorna. På väg hem igår var det först en hundägare tillsammans med sin jycke som snällt och fint gick till höger på banan men mitt vältränade öga såg att hunden satt fast i ett sånt där långt "flexibelt" koppel. VARNING!, händerna redo på bromsarna, långt ut till vänster och ja, där joggar hunden över på vänster sida och lämnar husse på höger sida med kopplet hängande mellan dem. BROMS, RING, RING! Husse får panik och börjar hala in hunden men glömmer nog att slå till bromsen på kopplet för det blir bara längre när han drar i det. Hunden bryr sig förstås inte ett spår utan nosar glatt vidare på vad det nu är den har hittat. Till slut får husse i alla fall in hunden till sin sida och jag kan passera.

Av någon anledning så blev jag inte arg. Det hela var så förutbestämt på något konstigt sätt.

Lite längre fram, utanför TetraPak är två ungar ute med en hund på cykelbanan. Hunden joggar lycklig omkring med kopplet släpande efter sig. Ungarna får också lite panik när de upptäcker mig och börjar rusa runt för att fånga in hunden. Den här gången är det gott om tid att bromsa så det hela avlöper utan problem.

I morse, på väg till jobbet passerar jag en cykelvägskorsning och se, där står en hundägare på ena sidan med sin hund på den andra och kopplet mellan dem som en effektiv avspärrning. RING, RING! Panik, slit och dra i kopplet, inget händer, Matte får snällt ta sig över till hunden istället för tvärt om. Är det bra uppfostran av hunden?

Det var aldrig någon kris, jag behövde inte ens bromsa men många är så försjunkna i sina egna tankar och ovetande om vad som händer omkring dem att det abrupta uppvaknandet till en ringklocka skapar panik.

Drömma skall man inte göra ute i trafiken, inte ens på en gång- och cykelbana.

Nuvarande: 9 grader, 12 m/s, regn

Idag var det en av de där vardagsstrapatserna som jag nämner i min profil. 30 minuters kamp mot vädrets makter. Jag vann såklart och väl framme, blöt in på bara skinnet, andfådd och svettig så tar jag en dusch och så ligger det rena och torra kläder i ryggsäcken. Som en ny människa.

Det var inte många som ville trotsa vädret idag. Tre cyklister mötte jag ute på landet och några till inne i stan. Behöver jag säga att det inte var några incidenter idag? Riktigt skönt faktiskt.

Det som oroar mig mest nu är hur jag skall ta mig till restaurangen på lunchen.

Stökigt

Idag var det lite stökigt på stadens cykelbanor. Det började bara ett par hundra meter hemifrån där en hund utan koppel hittat ett jättespännande doftspår och joggade kors och tvärs över cykelbanan. Ägaren såg mig och försökte ropa på sin jycke men helt utan resultat, hunden sket väl i det. Det hela resulterade i att jag blev tvungen att bromsa och köra ut på gräset för att inte köra över hunden. Hundägare.

På väg ut ur Vipeholmsområdet svänger jag vänster och i den vänstersvängen möter jag en dam på den vägen som jag skall svänga in på. Hon skall också svänga vänster och skär kurvan så att hon hamnar på min sida. Broms och irritation.

I förra veckan, på väg hem körde jag och krockade. På en sträcka är cykelbanan skiljd från vägen bara med ett målat streck. Framför mig ser jag två killar i 10-års åldern på var sin cykel. VARNING! Här kan det bli vingligt, bästa att jag tar ut avståndet ordentligt när jag kör om dem. Jag kör ut i gatan, utanför cykelbanan för att det skall finnas gott om vingelmån för ungarna. När jag är sådär fem tio meter från grabbarna så plötsligt svänger den yttersta av dem 90 grader rakt ut i vägen framför mig. Jag får tvärnita men hinner inte få stopp. Kollisionen blir inte jättekraftig, vi blir stående båda två och inget gick sönder. Jag skäller såklart ut ungen efter noter.

Vad hade hänt om jag varit en bil istället? Det är inte någon liten villagata så bilarna håller femtio, minst. Killen hade inte varit med oss längre.

Vägarbete

När jag tittar ut genom fönstret så ser jag att vägarbetet en bit bort får trafiken att stå stilla nu när alla vill köra hem. Få se nu... Nej, ingen kö på cykelbanan ;-) Jag kanske skall vinka lite åt bilisterna och de stackars bussåkarna när jag sveper förbi, om nu kön är kvar när jag skall hem.

Action

Idag var det mer folk på cykelbanorna än igår. Det började redan några hundra meter hemifrån. Några hundägare stod mitt i cykelbanan och språkade medan deras tre hundar vimsade runt. Jag blev tvungen att ringa och bromsa innan de hade fått ordning på hundarna och själva flyttat sig så att jag kunde komma förbi.

Senare i Lund kommer en unge utcyklande från en villagata. Han har uppenbarligen ingen koll för han verkar inte upptäcka mig förän jag bromsar för att inte köra på honom. Tänk om jag hade varit en bil.

Sedan var det lite trångt vid busshållplatsen vid Ideon. En buss höll precis på att släppa av passagerare och de strömmar ut över cykelbanan utan att se sig för alls, de är helt upptagna av sina mobiltelefoner verkar det som.

Ungar

Ungar på cykelbanorna är en fara för dels dem själva och dels för alla andra som vistas där. Det borde finnas körkort för cykel också. Ungarna saknar allt begrepp om höger och vänster, de tittar åt alla håll utom framåt och befäster gärna sin coola attityd genom att vingla omkring med händerna i byxfickorna. Jag måste ha kommit precis i rusningen till skolorna idag för jag tyckte att det var ovanligt mycket ungar ute.

Våren har kommit en bra bit på väg nu och så även grönskan längs stadens cykelbanor. Den börjar så sakteliga att breda ut sig och även om den inte är i vägen än så vet jag att ingenting kommer att göras åt det innan oktober månad. Det kommer att bli trångt och dålig sikt, det blir det alltid.

Den vackra grönskan skymmer sikten och eftersom det råder anarki på cykelbanorna så vet man aldrig på vilken sida mötande cyklister kommer, därför är det extra obehagligt med skymd sikt.

Men det är härligt att cykla när solen skiner och köerna på 108:an och E22:an växer sig längre och längre :-)

En helt vanlig dag

Idag hände ingenting speciellt på väg till jobbet. Vackert väder med endast svag motvind, torrt, fint och cykeln funkar klockrent. Som vanligt var det långa köer på 108:an och E22:an. En helt perfekt dag för att cykla till jobbet, alltså.

Blåsigt

Det var rejält blåsigt på vägen hem idag och det var inte medvind. Nåväl, det är bara att bita ihop och växla ner. Det regnade i alla fall inte. Jag brukar trösta mig med att det är bättre träning att köra i motvind :-)

Imorgon har jag ärenden att uträtta så jag måste ta bilen, trist :-(

Regn

Igår var det rejält blåsigt, 19 m/s i byarna enligt Limhamns väderstation, men det gjorde inget för det var medvind nästan hela vägen hem :-)

Idag regnade det men det var å andra sidan vindstilla.

Bussmåndag

Söndag. Det borde vara cykelmåndag imorgon men det är en bussmåndag istället. Jag skal ha med några bilder till fotoklubben på kvällen och det är dels opraktiskt att transportera bilderna i ryggsäcken (A3-format + ram) dels jobbar jag i Lund och klubben träffas i Malmö. Inget omöjligt alls att cykla mellan Lund och Malmö men det är opraktiskt i just det här fallet.

Alltså, buss imorgon.

Cykeln lagad

Så var cykeln lagad och jag har fått en härlig cykeltur till jobbet i strålande solsken, varmt och skönt. Till och med lite medvind. Lite justering kvar innan det funkar klockrent men det brukar det vara när jag har bytt en massa saker.

En ny cykeldator har jag också skaffat, någon måste ju hålla konsumtionen igång :-) Den gamla slutade fungera för ganska länge sedan och jag tycker att jag har saknat den på sistone. Den nya datorn visar 13.99km till jobbet, 26.4 km/h medelhastighet (till jobbet, uppförsbacke), 31 min och 39 sek men då fick jag vänta en minut eller två på tåget in till TetraPak. Det är inte ofta det händer.

Det är fantastiskt vad träningen på morgonen gör för välbefinnandet. När jag tar mig till jobbet på annat sätt än per cykel så är jag seg och mosig hela förmiddagen men när jag cyklar så är jag pigg och alert från första stund på jobbet.