Dags igen

Så hände det igen. Nästan. På väg till jobbet passerar jag en garagelänga på höger hand. Precis när denna tar slut så har det skapats en genväg ut på cykelbanan. Jag har ingen möjlighet att se om någon kommer och om de kommer någon så har de ingen möjlighet att se mig och det var precis vad som hände i morse. Det var bara några centimeter från att vi körde ihop. Nu är det uppförsbacke för mig just här så det går inte jättefort men ändå fort nog för att det skall göra ont och saker skall gå sönder om jag krockar.

Jag har skickat ett brev till Tekniska förvaltningen i Lund och påpekat det farliga men känner jag dem rätt så kommer de inte att bry sig ett dugg. Om de över huvud taget bryr sig om att svara så kommer de att säga att det varken finns pengar eller andra resurser för att göra passagen säkrare, det har varit kontentan av alla tidigare brev jag skickat.

Jag kommer att byta jobb snart och då kommer jag att börja cykla till Malmö istället. Det skall bli intressant att jämföra kommunerna. Inte för att jag förväntar mig att Malmö skall vara mycket bättre, men ändå...

Cyklister i strykklass

Idag var cykelbanan längs Ruben Rausings gata avstängd. En bom förklarade kallt att här får du inte köra och en asfaltmaskin lite längre fram visade tydligt att det inte var lönt att mucka. Men nu då? Vart skall jag nu ta vägen? Det har inte stått någon som helst varning eller upplysning innan jag svängde in på cykelbanan. Den enda alternativa vägen ledde in på en parkeringsplats där den andra utfarten var just den de höll på att asfaltera. Nu fans det en utväg till, genom en rabatt. Jag var uppenbarligen inte den första som hittat denna utväg.

Okej, jag kom ju fram till slut men varför inte varna i tid och anvisa en alternativ väg. Nu är jag ju ganska hemma i Lund men antag att det var min första dag i Lund hur skall jag då veta vart jag skall ta vägen? Hade det varit bilvägen som var avstängd så hade det stått stora självlysande orange skyltar och varnat flera kvarter i förväg och lika orange pilar som visat vart du skulle köra istället. Äsch, det är ju bara en cykelbana, sätt upp en bom bara...

Tillbaka efter semestern

Såja, så var årets semester avklarad. Det var ju snabbt gjort.

Jag var egentligen tillbaks redan i måndags men det har inte blivit av att skriva förrän nu. De första dagarna på stadens cykelbanor har varit lugna även om irritationen över kommunens bristande underhåll växer sig starkare nu när växtligheten på allvar börjar göra intrång på körbanan. Men så idag inträffar en incident, inte med mig inblandad men jag bevittnade den.

En del av cykelbanan jag cyklar går i en ganska brant backe och svänger sedan runt ett buskage vilket gör att man inte ser något runt hörnet. Det är den mest obehagliga delen av hela resan och jag är mycket noga med att hålla långt till höger och att bromsa in lite i nedförsbacken.

I dag kommer jag i nämnda backe, uppför på morgonen, och framför mig ligger två cyklister i bredd. Jag bryr mig inte om att ringa och köra om eftersom jag då skulle behöva köra om mitt i den otäcka svängen med skymd sikt så jag saktar in och lägger mig bakom, långt till höger.

De två cyklisterna sprider ut sig väl, en till höger och en till vänster och i nämnda sväng så möter de en annan cyklist i bra fart ned för backen och runt buskaget. Killen som de möter håller sig snyggt och prydligt på sin högra sida men den sidan är ju nu upptagen. Broms, vingel och killen i uppförsbacken svänger ut i buskaget. Killen i nedförsbacken fattar situationen snabbt och lyckas navigera mellan de två mötande cyklisterna och undviker en kollision. Det ser riktigt obehagligt ut ett tag.

Ett stort fel som kommunen eller de av kommunen utsedda (upphandlade) gör är att de inte själva cyklar regelbundet på de cykelbanor de är satta att underhålla. De vet förmodligen inte vilka faror som lurar, vilken anarki som råder och när det är dags att underhålla. De går nog enbart efter kalendern när de planerar sitt underhåll.

Jag tror minsann att jag skall författa ett långt brev idag och påpeka detta och en del annat.

Hundägare

Hundägare är extra besvärliga på gång- och cykelbanorna. På väg hem igår var det först en hundägare tillsammans med sin jycke som snällt och fint gick till höger på banan men mitt vältränade öga såg att hunden satt fast i ett sånt där långt "flexibelt" koppel. VARNING!, händerna redo på bromsarna, långt ut till vänster och ja, där joggar hunden över på vänster sida och lämnar husse på höger sida med kopplet hängande mellan dem. BROMS, RING, RING! Husse får panik och börjar hala in hunden men glömmer nog att slå till bromsen på kopplet för det blir bara längre när han drar i det. Hunden bryr sig förstås inte ett spår utan nosar glatt vidare på vad det nu är den har hittat. Till slut får husse i alla fall in hunden till sin sida och jag kan passera.

Av någon anledning så blev jag inte arg. Det hela var så förutbestämt på något konstigt sätt.

Lite längre fram, utanför TetraPak är två ungar ute med en hund på cykelbanan. Hunden joggar lycklig omkring med kopplet släpande efter sig. Ungarna får också lite panik när de upptäcker mig och börjar rusa runt för att fånga in hunden. Den här gången är det gott om tid att bromsa så det hela avlöper utan problem.

I morse, på väg till jobbet passerar jag en cykelvägskorsning och se, där står en hundägare på ena sidan med sin hund på den andra och kopplet mellan dem som en effektiv avspärrning. RING, RING! Panik, slit och dra i kopplet, inget händer, Matte får snällt ta sig över till hunden istället för tvärt om. Är det bra uppfostran av hunden?

Det var aldrig någon kris, jag behövde inte ens bromsa men många är så försjunkna i sina egna tankar och ovetande om vad som händer omkring dem att det abrupta uppvaknandet till en ringklocka skapar panik.

Drömma skall man inte göra ute i trafiken, inte ens på en gång- och cykelbana.

Nuvarande: 9 grader, 12 m/s, regn

Idag var det en av de där vardagsstrapatserna som jag nämner i min profil. 30 minuters kamp mot vädrets makter. Jag vann såklart och väl framme, blöt in på bara skinnet, andfådd och svettig så tar jag en dusch och så ligger det rena och torra kläder i ryggsäcken. Som en ny människa.

Det var inte många som ville trotsa vädret idag. Tre cyklister mötte jag ute på landet och några till inne i stan. Behöver jag säga att det inte var några incidenter idag? Riktigt skönt faktiskt.

Det som oroar mig mest nu är hur jag skall ta mig till restaurangen på lunchen.