Dags igen

Så hände det igen. Nästan. På väg till jobbet passerar jag en garagelänga på höger hand. Precis när denna tar slut så har det skapats en genväg ut på cykelbanan. Jag har ingen möjlighet att se om någon kommer och om de kommer någon så har de ingen möjlighet att se mig och det var precis vad som hände i morse. Det var bara några centimeter från att vi körde ihop. Nu är det uppförsbacke för mig just här så det går inte jättefort men ändå fort nog för att det skall göra ont och saker skall gå sönder om jag krockar.

Jag har skickat ett brev till Tekniska förvaltningen i Lund och påpekat det farliga men känner jag dem rätt så kommer de inte att bry sig ett dugg. Om de över huvud taget bryr sig om att svara så kommer de att säga att det varken finns pengar eller andra resurser för att göra passagen säkrare, det har varit kontentan av alla tidigare brev jag skickat.

Jag kommer att byta jobb snart och då kommer jag att börja cykla till Malmö istället. Det skall bli intressant att jämföra kommunerna. Inte för att jag förväntar mig att Malmö skall vara mycket bättre, men ändå...

Regnigt, och blåsigt

Äntligen fick jag cykla igen. Det var regnigt och blåsigt men medvind. Det kan alltid bli värre.

Vägarbetet på E22:an skapar fortfarande långa köer både på E22:an och 108:an.

Jag möte två unga grabbar på cykelbanan idag, den ena cyklade på vänster sida och hade ett stort paraply framför sig. Han kan omöjligt ha sett någonting framåt. Den andre cyklade på höger sida och var fullt upptagen med att prata med sin vän med paraplyet. Han såg inte heller något framåt antar jag. Hur möter man två sådana vilsna cyklister? Jag hojtade åt dom att titta framåt och då väjde han utan paraply åt sidan så att jag kunde passera mellan dem. Ingen allvarlig incident men det visar ändå vilken anarki som råder på cykelbanorna.