Dags igen

Så hände det igen. Nästan. På väg till jobbet passerar jag en garagelänga på höger hand. Precis när denna tar slut så har det skapats en genväg ut på cykelbanan. Jag har ingen möjlighet att se om någon kommer och om de kommer någon så har de ingen möjlighet att se mig och det var precis vad som hände i morse. Det var bara några centimeter från att vi körde ihop. Nu är det uppförsbacke för mig just här så det går inte jättefort men ändå fort nog för att det skall göra ont och saker skall gå sönder om jag krockar.

Jag har skickat ett brev till Tekniska förvaltningen i Lund och påpekat det farliga men känner jag dem rätt så kommer de inte att bry sig ett dugg. Om de över huvud taget bryr sig om att svara så kommer de att säga att det varken finns pengar eller andra resurser för att göra passagen säkrare, det har varit kontentan av alla tidigare brev jag skickat.

Jag kommer att byta jobb snart och då kommer jag att börja cykla till Malmö istället. Det skall bli intressant att jämföra kommunerna. Inte för att jag förväntar mig att Malmö skall vara mycket bättre, men ändå...

Tillbaka efter semestern

Såja, så var årets semester avklarad. Det var ju snabbt gjort.

Jag var egentligen tillbaks redan i måndags men det har inte blivit av att skriva förrän nu. De första dagarna på stadens cykelbanor har varit lugna även om irritationen över kommunens bristande underhåll växer sig starkare nu när växtligheten på allvar börjar göra intrång på körbanan. Men så idag inträffar en incident, inte med mig inblandad men jag bevittnade den.

En del av cykelbanan jag cyklar går i en ganska brant backe och svänger sedan runt ett buskage vilket gör att man inte ser något runt hörnet. Det är den mest obehagliga delen av hela resan och jag är mycket noga med att hålla långt till höger och att bromsa in lite i nedförsbacken.

I dag kommer jag i nämnda backe, uppför på morgonen, och framför mig ligger två cyklister i bredd. Jag bryr mig inte om att ringa och köra om eftersom jag då skulle behöva köra om mitt i den otäcka svängen med skymd sikt så jag saktar in och lägger mig bakom, långt till höger.

De två cyklisterna sprider ut sig väl, en till höger och en till vänster och i nämnda sväng så möter de en annan cyklist i bra fart ned för backen och runt buskaget. Killen som de möter håller sig snyggt och prydligt på sin högra sida men den sidan är ju nu upptagen. Broms, vingel och killen i uppförsbacken svänger ut i buskaget. Killen i nedförsbacken fattar situationen snabbt och lyckas navigera mellan de två mötande cyklisterna och undviker en kollision. Det ser riktigt obehagligt ut ett tag.

Ett stort fel som kommunen eller de av kommunen utsedda (upphandlade) gör är att de inte själva cyklar regelbundet på de cykelbanor de är satta att underhålla. De vet förmodligen inte vilka faror som lurar, vilken anarki som råder och när det är dags att underhålla. De går nog enbart efter kalendern när de planerar sitt underhåll.

Jag tror minsann att jag skall författa ett långt brev idag och påpeka detta och en del annat.

Stökigt

Idag var det lite stökigt på stadens cykelbanor. Det började bara ett par hundra meter hemifrån där en hund utan koppel hittat ett jättespännande doftspår och joggade kors och tvärs över cykelbanan. Ägaren såg mig och försökte ropa på sin jycke men helt utan resultat, hunden sket väl i det. Det hela resulterade i att jag blev tvungen att bromsa och köra ut på gräset för att inte köra över hunden. Hundägare.

På väg ut ur Vipeholmsområdet svänger jag vänster och i den vänstersvängen möter jag en dam på den vägen som jag skall svänga in på. Hon skall också svänga vänster och skär kurvan så att hon hamnar på min sida. Broms och irritation.

I förra veckan, på väg hem körde jag och krockade. På en sträcka är cykelbanan skiljd från vägen bara med ett målat streck. Framför mig ser jag två killar i 10-års åldern på var sin cykel. VARNING! Här kan det bli vingligt, bästa att jag tar ut avståndet ordentligt när jag kör om dem. Jag kör ut i gatan, utanför cykelbanan för att det skall finnas gott om vingelmån för ungarna. När jag är sådär fem tio meter från grabbarna så plötsligt svänger den yttersta av dem 90 grader rakt ut i vägen framför mig. Jag får tvärnita men hinner inte få stopp. Kollisionen blir inte jättekraftig, vi blir stående båda två och inget gick sönder. Jag skäller såklart ut ungen efter noter.

Vad hade hänt om jag varit en bil istället? Det är inte någon liten villagata så bilarna håller femtio, minst. Killen hade inte varit med oss längre.