Kallt

Nordanvinden biter sig envist fast och sommaren känns mer avlägsen än på länge. I morse var det på med långbyxor och handskar igen och till och med när jag cyklade ner till stan för att äta lunch så var det bitande kallt om fingrarna. Jag skulle ha tagit handskarna. På vägen hem, där emot, var det både uppförsbacke och lite sol så då var det skönt.

I övrigt har det inte hänt så mycket på cykelbanorna idag, varken på väg till jobbet eller till och från stan.

Mycket folk

Idag var det ganska mycket folk på cykelbanorna till jobbet och nästan alla uppförde sig exemplariskt. Nästan alla...

Utanför Vipeholm ser jag en kille i kanske 12-års åldern som cyklar snyggt och prydligt på höger sida av vägen (det är en vanlig väg här, ingen cykelväg). Han skall svänga vänster lite längre fram och i mycket god tid räcker han ut handen och visar att han skall svänga. Sedan svänger han, några tiotal meter innan avtagsvägen och fortsätter den sista biten på vänster sida! Sedan tar han svängen på vänster sida och möter så klart en annan cyklist mitt i svängen. Broms, vingel och hårda ord. Det som såg så bra ut till att börja med och så blev det så fel till slut. Hur tänkte killen egentligen?

Hur kan det vara att det är så svårt med höger och vänster? Personligen tror jag att det kan bero på att vi uppfostras med att vi skall gå på vänster sida när vi promenerar på en landsväg, för att vi skall se bilarna vi möter. I övrigt är det högertrafik i Sverige men detta enda lilla undantag gör folk så förvirrade att de inte vet på vilken sida de skall färdas när de inte kör bil.

Stökigt

Idag var det lite stökigt på stadens cykelbanor. Det började bara ett par hundra meter hemifrån där en hund utan koppel hittat ett jättespännande doftspår och joggade kors och tvärs över cykelbanan. Ägaren såg mig och försökte ropa på sin jycke men helt utan resultat, hunden sket väl i det. Det hela resulterade i att jag blev tvungen att bromsa och köra ut på gräset för att inte köra över hunden. Hundägare.

På väg ut ur Vipeholmsområdet svänger jag vänster och i den vänstersvängen möter jag en dam på den vägen som jag skall svänga in på. Hon skall också svänga vänster och skär kurvan så att hon hamnar på min sida. Broms och irritation.

I förra veckan, på väg hem körde jag och krockade. På en sträcka är cykelbanan skiljd från vägen bara med ett målat streck. Framför mig ser jag två killar i 10-års åldern på var sin cykel. VARNING! Här kan det bli vingligt, bästa att jag tar ut avståndet ordentligt när jag kör om dem. Jag kör ut i gatan, utanför cykelbanan för att det skall finnas gott om vingelmån för ungarna. När jag är sådär fem tio meter från grabbarna så plötsligt svänger den yttersta av dem 90 grader rakt ut i vägen framför mig. Jag får tvärnita men hinner inte få stopp. Kollisionen blir inte jättekraftig, vi blir stående båda två och inget gick sönder. Jag skäller såklart ut ungen efter noter.

Vad hade hänt om jag varit en bil istället? Det är inte någon liten villagata så bilarna håller femtio, minst. Killen hade inte varit med oss längre.

Vägarbete

När jag tittar ut genom fönstret så ser jag att vägarbetet en bit bort får trafiken att stå stilla nu när alla vill köra hem. Få se nu... Nej, ingen kö på cykelbanan ;-) Jag kanske skall vinka lite åt bilisterna och de stackars bussåkarna när jag sveper förbi, om nu kön är kvar när jag skall hem.

Action

Idag var det mer folk på cykelbanorna än igår. Det började redan några hundra meter hemifrån. Några hundägare stod mitt i cykelbanan och språkade medan deras tre hundar vimsade runt. Jag blev tvungen att ringa och bromsa innan de hade fått ordning på hundarna och själva flyttat sig så att jag kunde komma förbi.

Senare i Lund kommer en unge utcyklande från en villagata. Han har uppenbarligen ingen koll för han verkar inte upptäcka mig förän jag bromsar för att inte köra på honom. Tänk om jag hade varit en bil.

Sedan var det lite trångt vid busshållplatsen vid Ideon. En buss höll precis på att släppa av passagerare och de strömmar ut över cykelbanan utan att se sig för alls, de är helt upptagna av sina mobiltelefoner verkar det som.

Skakigt

Jag fyllde på luft i mina hjul igår. Åtta kilo. Då märker man tydligt hur ojämna cykelbanorna är. Särskilt är det cykelbanan runt TetraPak som är ganska plågsam att cykla på, lappad och lagad, rotsprängningar och underminerat. Man får noga välja sin väg. Att cykla på stadens gatsten är helt uteslutet, jag blir bara förbannad.

Jag har funderat på hur gatukontoret tänker när de skall fylla igen de hål som de ofta gräver upp i cykelbanorna. "Äh, det är bara cyklar som kör här, det är inte så viktigt" skulle jag tro att de resonerar. "På med lite asfalt och stampa till det med klacken så kan vi gå hem tidigare". Jag tror inte att de någonsin cyklar över deras egna lagningar, inte med åtta kilo i däcken.

Annars hände det ingenting speciellt på väg till jobbet idag. Jag mötte ingen som körde på fel sida, ingen som vinglade oförutsägbart mellan höger och vänster sida.

Ungar

Ungar på cykelbanorna är en fara för dels dem själva och dels för alla andra som vistas där. Det borde finnas körkort för cykel också. Ungarna saknar allt begrepp om höger och vänster, de tittar åt alla håll utom framåt och befäster gärna sin coola attityd genom att vingla omkring med händerna i byxfickorna. Jag måste ha kommit precis i rusningen till skolorna idag för jag tyckte att det var ovanligt mycket ungar ute.

Våren har kommit en bra bit på väg nu och så även grönskan längs stadens cykelbanor. Den börjar så sakteliga att breda ut sig och även om den inte är i vägen än så vet jag att ingenting kommer att göras åt det innan oktober månad. Det kommer att bli trångt och dålig sikt, det blir det alltid.

Den vackra grönskan skymmer sikten och eftersom det råder anarki på cykelbanorna så vet man aldrig på vilken sida mötande cyklister kommer, därför är det extra obehagligt med skymd sikt.

Men det är härligt att cykla när solen skiner och köerna på 108:an och E22:an växer sig längre och längre :-)