Trasig cykel

Det blir längre och längre mellan inläggen. Antar att det är bristande intresse. Hur som hellst så har jag bytt jobb och jobbat en månad i Malmö och provat på cykelvägarna dit istället för till Lund. Värre! Uselt väglag med snö och is. Uselt underhållna cykelbanor med tusen lagningar som blivit gropar o bulor. Massvis med folk på en smalt plogad cykelbana genom Rörsjöstaden. Stadskörningen tar lång tid, precis som med bil.

Jag jobbar som konsult och är nu uthyrd till ett företag 200 m öster om mitt gamla jobb i Lund. Men jag har inte kunnat cykla! Helgen innan jag skulle börja jobba i Lund så var det plusgrader för första gången på länge och jag tänkte att jag skulle tvätta av cykeln och pyssla om den lite allnmänt. Bakhjulet var en lite aning skevt så lag skulle bara spänna en eker ett kvarts varv eller så. Ping! Ekern går av. Det var förra lördagen eller söndagen och jag har fortfarande inte fått de ekrar jag beställt. En hel vecka utan att cykla och fler dagar lär det bli innan ekern hittar fram.

Min träningsabstinens gjorde att jag var tvungen att ge mig ut och springa en mil idag. Det kändes bra men jag vet att jag kommer att få grym träningsvärk imorgon. Jag springer för sällan.

Får se när jag får lust att skriva igen.

Buss

Igår var det kallt, blåsigt och motvind hem men det var inga större problem.

Idag blev det bussen. Fastighetsskötaren skulle stänga av varmvattnet på förmiddagen så jag hade fått duscha i kallvatten om jag hade cyklat och det hade jag inte lust med :-) Nu är i alla fall varmvattnet tillbaka så imorgon blir det cykel igen trots en begynnande förkylning.

Nya vägar

Hej igen. Nu var det länge sedan jag skrev något och det är lite konstigt eftersom vi har haft både snöstormar och femtongradig kyla så det borde finnas gott om saker att skriva om. Hur som helst så har det inte blivit så.

Jag har bytt arbetsgivare nyligen så nu cyklar jag till Malmö istället för till Lund. Det är lite längre men inte alls samma höjdskilnad.

Idag var väglaget ganska bra och då tog det 36 minuter från det att jag satte mig på cykeln i Staffanstorp tills jag klev av cykeln i Malmö. Det blir en snittfart på 25 km/h, inte så värst imponerande, bättre borde jag kunna men jag skyller på väglaget och att det är mycket mer stadskörning nu med mycket mer folk på cykelbanorna. Dessutom är cykelbanorna väldigt smala med all snön så det är svårt att köra om.

Allting blir säkert bättre bara snön smälter bort men vädersiarna varnar för mer snö under tisdag, onsdag och torsdag. Suck! I värsta fall blir det bussen i några dagar.

Kul med nya vägar men från den första mars så är jag uthyrd till ett företag i Lund, 200 m österut från mitt gamla jobb :-) Då blir det gamla kända vägar igen. Hur länge jag blir sittande där vet jag inte.

Dags igen

Så hände det igen. Nästan. På väg till jobbet passerar jag en garagelänga på höger hand. Precis när denna tar slut så har det skapats en genväg ut på cykelbanan. Jag har ingen möjlighet att se om någon kommer och om de kommer någon så har de ingen möjlighet att se mig och det var precis vad som hände i morse. Det var bara några centimeter från att vi körde ihop. Nu är det uppförsbacke för mig just här så det går inte jättefort men ändå fort nog för att det skall göra ont och saker skall gå sönder om jag krockar.

Jag har skickat ett brev till Tekniska förvaltningen i Lund och påpekat det farliga men känner jag dem rätt så kommer de inte att bry sig ett dugg. Om de över huvud taget bryr sig om att svara så kommer de att säga att det varken finns pengar eller andra resurser för att göra passagen säkrare, det har varit kontentan av alla tidigare brev jag skickat.

Jag kommer att byta jobb snart och då kommer jag att börja cykla till Malmö istället. Det skall bli intressant att jämföra kommunerna. Inte för att jag förväntar mig att Malmö skall vara mycket bättre, men ändå...

Cyklister i strykklass

Idag var cykelbanan längs Ruben Rausings gata avstängd. En bom förklarade kallt att här får du inte köra och en asfaltmaskin lite längre fram visade tydligt att det inte var lönt att mucka. Men nu då? Vart skall jag nu ta vägen? Det har inte stått någon som helst varning eller upplysning innan jag svängde in på cykelbanan. Den enda alternativa vägen ledde in på en parkeringsplats där den andra utfarten var just den de höll på att asfaltera. Nu fans det en utväg till, genom en rabatt. Jag var uppenbarligen inte den första som hittat denna utväg.

Okej, jag kom ju fram till slut men varför inte varna i tid och anvisa en alternativ väg. Nu är jag ju ganska hemma i Lund men antag att det var min första dag i Lund hur skall jag då veta vart jag skall ta vägen? Hade det varit bilvägen som var avstängd så hade det stått stora självlysande orange skyltar och varnat flera kvarter i förväg och lika orange pilar som visat vart du skulle köra istället. Äsch, det är ju bara en cykelbana, sätt upp en bom bara...

Snö

Idag på morgonen ligger det snö i Lund. Taket utanför kontorsfönstret är vitt och vissa bilar som passerar är snötäckta. Det är första gången den här säsongen. Termometern visar en ynka grad men det har åtminstone mojnat till nästan helt vindstilla och jag kan se blå himmel utanför fönstret. Igår var det också ungefär en grad varmt men då var det dessutom snöblandat regn och kraftig blåst.

Väder

Ena dagen är det 5 grader på morgonen och 18 på eftermiddagen. Nästa dag är det 15 grader hela dagen. Det är svårt att klä sig rätt så att man inte fryser men inte heller blir översvettig. Igår var det kallt så att jag behövde både långärmad tröja under vindjackan och handskar. Idag var det varmt och jag "råkade" sätta på mig lika mycket kläder som igår. Svettigt värre.

Jag hade lite tur. Precis när jag svänger in på parkeringen och vidare mot cykelställen så börjar det regna. Väl inomhus drabbas Lund av en rejäl regnskur. Hade jag kört en halvtimme senare så hade jag blivit genomblöt.

Höst

Det var ett tag sedan jag skrev nu men det har inte hänt så mycket. Det kan vara för att hösten är på väg och sommarcyklisterna har börjat ta bussen eller bilen.

I morse var det otäckt. Kallt, blåsigt och regnigt. Det blir till att ta på sig mer kläder i fortsättningen. En långärmad tröja under vindjackan blir nog lagom.

Lite rörigt

Idag var det lite rörigt på cykelbanorna i Lund. Som vanligt var det folk som cyklade på fel sida. Två gånger fick jag bromsa för att jag mötte cyklister som körde på fel sida. Inne i ett villakvarter är det en man som skär kurvan så att han hamnar på min sida. Dessutom tittar han på några ungar en bit bort och ser mig inte! Jag får bromsa kraftigt och mina gnisslande bromsar får honom att vakna upp och se mig. Jag upplyser honom om att han kör på fel sida och då svarar han
- Ja ja, jag vet

Va! Han vet att han kör på fel sida och skiter i det? Folk är konstiga.

Mycket buss

Så var det fredag igen. Det blev inte mycket cyklande denna veckan, bara två dagar. Det är det sämsta på mycket länge det får bli bättring nästa vecka.

De två dagar jag cyklade flöt allt på utan incidenter men de var för den skull inte händelselösa. På väg ut från Knästorp idag blir jag omkörd av en motorcykel, en tung motorcykel. Lite längre fram saktar den ned och svänger in på cykelbanan mot Lund! Sedan kör den lugnt, på cykelbanan, upp till Höjebromölla och svänger av där.

Jag har sett den här motorcykeln göra samma sak två gånger tidigare, den orkar väl inte stå i kön på 108:an, alla gånger detta har hänt så har det nämligen varit kö.

Visst är det ett ganska fräckt tilltag men vad jag kan se så kör den sakta och försiktigt på cykelbanan så jag är mest häpen över att den verkar ha det som en helt naturlig genväg när 108:an är igenkorkad.

Tillbaka efter semestern

Såja, så var årets semester avklarad. Det var ju snabbt gjort.

Jag var egentligen tillbaks redan i måndags men det har inte blivit av att skriva förrän nu. De första dagarna på stadens cykelbanor har varit lugna även om irritationen över kommunens bristande underhåll växer sig starkare nu när växtligheten på allvar börjar göra intrång på körbanan. Men så idag inträffar en incident, inte med mig inblandad men jag bevittnade den.

En del av cykelbanan jag cyklar går i en ganska brant backe och svänger sedan runt ett buskage vilket gör att man inte ser något runt hörnet. Det är den mest obehagliga delen av hela resan och jag är mycket noga med att hålla långt till höger och att bromsa in lite i nedförsbacken.

I dag kommer jag i nämnda backe, uppför på morgonen, och framför mig ligger två cyklister i bredd. Jag bryr mig inte om att ringa och köra om eftersom jag då skulle behöva köra om mitt i den otäcka svängen med skymd sikt så jag saktar in och lägger mig bakom, långt till höger.

De två cyklisterna sprider ut sig väl, en till höger och en till vänster och i nämnda sväng så möter de en annan cyklist i bra fart ned för backen och runt buskaget. Killen som de möter håller sig snyggt och prydligt på sin högra sida men den sidan är ju nu upptagen. Broms, vingel och killen i uppförsbacken svänger ut i buskaget. Killen i nedförsbacken fattar situationen snabbt och lyckas navigera mellan de två mötande cyklisterna och undviker en kollision. Det ser riktigt obehagligt ut ett tag.

Ett stort fel som kommunen eller de av kommunen utsedda (upphandlade) gör är att de inte själva cyklar regelbundet på de cykelbanor de är satta att underhålla. De vet förmodligen inte vilka faror som lurar, vilken anarki som råder och när det är dags att underhålla. De går nog enbart efter kalendern när de planerar sitt underhåll.

Jag tror minsann att jag skall författa ett långt brev idag och påpeka detta och en del annat.

Hundägare

Hundägare är extra besvärliga på gång- och cykelbanorna. På väg hem igår var det först en hundägare tillsammans med sin jycke som snällt och fint gick till höger på banan men mitt vältränade öga såg att hunden satt fast i ett sånt där långt "flexibelt" koppel. VARNING!, händerna redo på bromsarna, långt ut till vänster och ja, där joggar hunden över på vänster sida och lämnar husse på höger sida med kopplet hängande mellan dem. BROMS, RING, RING! Husse får panik och börjar hala in hunden men glömmer nog att slå till bromsen på kopplet för det blir bara längre när han drar i det. Hunden bryr sig förstås inte ett spår utan nosar glatt vidare på vad det nu är den har hittat. Till slut får husse i alla fall in hunden till sin sida och jag kan passera.

Av någon anledning så blev jag inte arg. Det hela var så förutbestämt på något konstigt sätt.

Lite längre fram, utanför TetraPak är två ungar ute med en hund på cykelbanan. Hunden joggar lycklig omkring med kopplet släpande efter sig. Ungarna får också lite panik när de upptäcker mig och börjar rusa runt för att fånga in hunden. Den här gången är det gott om tid att bromsa så det hela avlöper utan problem.

I morse, på väg till jobbet passerar jag en cykelvägskorsning och se, där står en hundägare på ena sidan med sin hund på den andra och kopplet mellan dem som en effektiv avspärrning. RING, RING! Panik, slit och dra i kopplet, inget händer, Matte får snällt ta sig över till hunden istället för tvärt om. Är det bra uppfostran av hunden?

Det var aldrig någon kris, jag behövde inte ens bromsa men många är så försjunkna i sina egna tankar och ovetande om vad som händer omkring dem att det abrupta uppvaknandet till en ringklocka skapar panik.

Drömma skall man inte göra ute i trafiken, inte ens på en gång- och cykelbana.

Nuvarande: 9 grader, 12 m/s, regn

Idag var det en av de där vardagsstrapatserna som jag nämner i min profil. 30 minuters kamp mot vädrets makter. Jag vann såklart och väl framme, blöt in på bara skinnet, andfådd och svettig så tar jag en dusch och så ligger det rena och torra kläder i ryggsäcken. Som en ny människa.

Det var inte många som ville trotsa vädret idag. Tre cyklister mötte jag ute på landet och några till inne i stan. Behöver jag säga att det inte var några incidenter idag? Riktigt skönt faktiskt.

Det som oroar mig mest nu är hur jag skall ta mig till restaurangen på lunchen.

Lugnt

Det hände inte mycket på väg till jobbet idag. En hel del folk ute men inga incidenter och det är ju bra.

Kallt

Nordanvinden biter sig envist fast och sommaren känns mer avlägsen än på länge. I morse var det på med långbyxor och handskar igen och till och med när jag cyklade ner till stan för att äta lunch så var det bitande kallt om fingrarna. Jag skulle ha tagit handskarna. På vägen hem, där emot, var det både uppförsbacke och lite sol så då var det skönt.

I övrigt har det inte hänt så mycket på cykelbanorna idag, varken på väg till jobbet eller till och från stan.

Mycket folk

Idag var det ganska mycket folk på cykelbanorna till jobbet och nästan alla uppförde sig exemplariskt. Nästan alla...

Utanför Vipeholm ser jag en kille i kanske 12-års åldern som cyklar snyggt och prydligt på höger sida av vägen (det är en vanlig väg här, ingen cykelväg). Han skall svänga vänster lite längre fram och i mycket god tid räcker han ut handen och visar att han skall svänga. Sedan svänger han, några tiotal meter innan avtagsvägen och fortsätter den sista biten på vänster sida! Sedan tar han svängen på vänster sida och möter så klart en annan cyklist mitt i svängen. Broms, vingel och hårda ord. Det som såg så bra ut till att börja med och så blev det så fel till slut. Hur tänkte killen egentligen?

Hur kan det vara att det är så svårt med höger och vänster? Personligen tror jag att det kan bero på att vi uppfostras med att vi skall gå på vänster sida när vi promenerar på en landsväg, för att vi skall se bilarna vi möter. I övrigt är det högertrafik i Sverige men detta enda lilla undantag gör folk så förvirrade att de inte vet på vilken sida de skall färdas när de inte kör bil.

Stökigt

Idag var det lite stökigt på stadens cykelbanor. Det började bara ett par hundra meter hemifrån där en hund utan koppel hittat ett jättespännande doftspår och joggade kors och tvärs över cykelbanan. Ägaren såg mig och försökte ropa på sin jycke men helt utan resultat, hunden sket väl i det. Det hela resulterade i att jag blev tvungen att bromsa och köra ut på gräset för att inte köra över hunden. Hundägare.

På väg ut ur Vipeholmsområdet svänger jag vänster och i den vänstersvängen möter jag en dam på den vägen som jag skall svänga in på. Hon skall också svänga vänster och skär kurvan så att hon hamnar på min sida. Broms och irritation.

I förra veckan, på väg hem körde jag och krockade. På en sträcka är cykelbanan skiljd från vägen bara med ett målat streck. Framför mig ser jag två killar i 10-års åldern på var sin cykel. VARNING! Här kan det bli vingligt, bästa att jag tar ut avståndet ordentligt när jag kör om dem. Jag kör ut i gatan, utanför cykelbanan för att det skall finnas gott om vingelmån för ungarna. När jag är sådär fem tio meter från grabbarna så plötsligt svänger den yttersta av dem 90 grader rakt ut i vägen framför mig. Jag får tvärnita men hinner inte få stopp. Kollisionen blir inte jättekraftig, vi blir stående båda två och inget gick sönder. Jag skäller såklart ut ungen efter noter.

Vad hade hänt om jag varit en bil istället? Det är inte någon liten villagata så bilarna håller femtio, minst. Killen hade inte varit med oss längre.

Vägarbete

När jag tittar ut genom fönstret så ser jag att vägarbetet en bit bort får trafiken att stå stilla nu när alla vill köra hem. Få se nu... Nej, ingen kö på cykelbanan ;-) Jag kanske skall vinka lite åt bilisterna och de stackars bussåkarna när jag sveper förbi, om nu kön är kvar när jag skall hem.

Action

Idag var det mer folk på cykelbanorna än igår. Det började redan några hundra meter hemifrån. Några hundägare stod mitt i cykelbanan och språkade medan deras tre hundar vimsade runt. Jag blev tvungen att ringa och bromsa innan de hade fått ordning på hundarna och själva flyttat sig så att jag kunde komma förbi.

Senare i Lund kommer en unge utcyklande från en villagata. Han har uppenbarligen ingen koll för han verkar inte upptäcka mig förän jag bromsar för att inte köra på honom. Tänk om jag hade varit en bil.

Sedan var det lite trångt vid busshållplatsen vid Ideon. En buss höll precis på att släppa av passagerare och de strömmar ut över cykelbanan utan att se sig för alls, de är helt upptagna av sina mobiltelefoner verkar det som.

Skakigt

Jag fyllde på luft i mina hjul igår. Åtta kilo. Då märker man tydligt hur ojämna cykelbanorna är. Särskilt är det cykelbanan runt TetraPak som är ganska plågsam att cykla på, lappad och lagad, rotsprängningar och underminerat. Man får noga välja sin väg. Att cykla på stadens gatsten är helt uteslutet, jag blir bara förbannad.

Jag har funderat på hur gatukontoret tänker när de skall fylla igen de hål som de ofta gräver upp i cykelbanorna. "Äh, det är bara cyklar som kör här, det är inte så viktigt" skulle jag tro att de resonerar. "På med lite asfalt och stampa till det med klacken så kan vi gå hem tidigare". Jag tror inte att de någonsin cyklar över deras egna lagningar, inte med åtta kilo i däcken.

Annars hände det ingenting speciellt på väg till jobbet idag. Jag mötte ingen som körde på fel sida, ingen som vinglade oförutsägbart mellan höger och vänster sida.